Beroende på vad du arbetar med kan förorenade sediment beröras på olika sätt. Nedan ges en guide till olika vägledningar inom olika typer av aktivitets- och ämnesområden.
Observera att denna sida är under uppbyggnad. Inom regeringsuppdraget om förorenade sediment tas ny vägledning fram och information om detta kommer successivt att läggas ut här.
Utredning och åtgärdande av förorenade sediment följer en process som gäller för förorenade områden generellt. Vägledning kring förorenade områden ges av Naturvårdsverket.
Naturvårdsverkets vägledning om förorenade områden
Ofta behöver ansvaret för föroreningen bedömas för att avgöra vem eller vilka som ska bekosta utredningar och åtgärder. Läs mer på sidan om ansvarsutredning.
För handläggare som arbetar med förorenade områden finns stöd och information på EBH-portalen.
Vägledning till länsstyrelser om inventering av förorenade sedimentområden ges här:
Inventering av förorenade sedimentområden (Naturvårdsverket)
En rapport som beskriver inventeringsmetodiken håller på att tas fram av SGI.
Vägledning och kunskapsunderlag om riskbedömning av förorenade sediment håller också på att tas fram. Dessa kommer att publiceras i form av rapporter som bland annat beskriver hur en problembeskrivning och konceptuell modell för förorenade sediment tas fram samt hur risker kopplade till exponering och effekter kan bedömas.
Mer om vägledning om förorenade sediment går att läsa på sidan om riskbedömning.
På den här sidan finns information om bedömningsgrunder.
Inom ramen för kunskapsprogrammet Hållbar sanering togs ett flertal värdefulla rapporter fram, både om åtgärder på land och i vatten.
Naturvårdsverkets webbplats om programmet Hållbar sanering
SGI har publicerat flera rapporter om förorenade områden och sediment, t.ex. avseende risker vid skred eller översvämning i förorenade områden, hållbara åtgärder och stabilisering av muddermassor. Rapporterna finns i databasen Diva.
SGI’s söksida för publikationer
År 2021 tog SGI fram en vägledning om hur belastning från förorenade områden på yt- och grundvatten kan bedömas. Rapporten sammanfattar vilken lagstiftning som behöver beaktas och vilka angreppssätt som kan tillämpas vid sådana bedömningar. Bland annat beskrivs hur akvatiska fotavtryck kan beräknas.
Bedömning av förorenade områdens belastning på yt- och grundvatten
Arbete i vatten, såsom muddring, pålning eller anläggande av bryggor innebär vattenverksamhet och regleras i 11 kap miljöbalken. För att få utöva vattenverksamhet krävs tillstånd från mark- och miljödomstolen eller vid mindre aktiviteter en anmälan till länsstyrelsen.
Vägledning om vattenverksamhet ges av Havs-och vattenmyndigheten. Naturvårdsverkets tidigare handbok om vattenverksamhet är också fortfarande i stora delar relevant.
Vägledning om vattenverksamhet på Havs- och vattenmyndighetens webbplats
Vattenverksamhet – handbok 2008:5. Handbok för tillämpningen av 11 kapitlet i miljöbalken
Inför en tillståndsprövning behöver en så kallad specifik miljöbedömning göras enligt 6 kap miljöbalken.
Naturvårdsverkets vägledning om specifik miljöbedömning
Information och stöd om vattenverksamhet finns även på Länsstyrelsens webb.
Vilka vattenverksamheter som kan anmälas till Länsstyrelsen finns listade i 19 § i förordning (1998:1388) om vattenverksamhet med mera.
Förordning (1998:1388) om vattenverksamheter på Riksdagens webbplats
Miljöfarlig verksamhet är all användning av mark, byggnader eller anläggningar som kan medföra störningar för människors hälsa eller miljön. Regler för miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns i 9 kap miljöbalken.
Vägledning om ämnesområden som kopplas till miljöfarlig verksamhet ges av Naturvårdsverket.
Verksamheter som kan medföra påverkan på sediment är exempelvis utsläpp av miljöstörande ämnen till en recipient, hantering av muddermassor på land eller drift av hamnverksamhet. För hamnverksamhet finns vägledning hos Naturvårdsverket. Tidigare allmänt råd för tillståndsprövning av hamnar från 2003 (NFS 2003:18) har upphört och en ny vägledning om hamnar tagits fram.
Anmälan eller tillstånd?
Vem som beslutar om en verksamhet får bedrivas eller inte beror på verksamhetens omfattning och typ av anläggning. Vad olika verksamheter klassificeras som anges i miljöprövningsförordningen (SFS 2013:251).
Vad en anmälan eller tillståndsansökan ska innehålla anges på kommunens eller Länsstyrelsens webb. För en prövning av A-anläggning behöver en specifik miljöbedömning göras enligt 6 kap miljöbalken.
Naturvårdsverkets vägledning om specifik miljöbedömning
Vanligen är det Länsstyrelsen eller kommunen som utövar tillsyn över en miljöfarlig verksamhet. Mer om ansvarsfördelning vid tillsyn går att läsa hos Naturvårdsverket.
Tillsyn enligt miljöbalken på Naturvårdsverkets webbplats
Vid verksamheter som medför utsläpp till vatten är det viktigt att ta reda på hur förhållandena ser ut i recipienten, vad som lever där, hur strömmarna går och om utsläppen kan medföra att föroreningar eller partiklar ansamlas i sedimenten.
Vad som får släppas ut till recipienten avgörs vid prövning av verksamheten och anges i dess tillstånd. Verksamheten får inte medföra att den kemiska eller ekologiska statusen i vattenförekomsten försämras.
Med vattenförvaltning avses det arbete som utförs av svenska myndigheter och kommuner för att ta hand om våra vatten i enlighet med EU:s vattendirektiv. En grundläggande beskrivning av hur vattenförvaltningen bedrivs i Sverige finns hos Vattenmyndigheterna.
Om vattenförvaltning på Vattenmyndigheternas webbplats
Länsstyrelsernas beredningssekretariat och vattenmyndigheterna analyserar och statusklassificerar våra yt- och grundvatten. Bedömningarna redovisas i kartverktyget VISS.
VISS – Vatteninformation Sverige
Ett viktigt verktyg inom vattenförvaltningen är miljökvalitetsnormer (MKN) som anger vilken kvalitet vattnet ska ha vid en viss tidpunkt. Lagstiftning om MKN finns i miljöbalkens 5:e kap. Sedan 2019 har krav kopplat till skälighetsbedömning enligt miljöbalkens 2:a kap skärpts genom begreppen ”otillåten försämring av vattnets status” och ”äventyrande av MKN”. Läs mer om vad lagändringen innebär hos Miljösamverkan Sverige.
Miljösamverkan Sverige – om MKN
Ansvaret för genomförandet av vattenförvaltningen ligger på de fem länsstyrelser som är vattenmyndigheter. Havs- och vattenmyndigheten stödjer vattenmyndigheterna genom vägledning och föreskrifter för ytvatten. Havs- och vattenmyndigheten är även vägledande myndighet avseende miljökvalitetsnormer för vatten vid tillsyn och prövning.
Om vattenförvaltning på Havs- och vattenmyndighetens webbplats
MKN vid prövning och tillsyn hos Havs- och vattenmyndigheten
För ytvatten finns bedömningsgrunder avseende olika parametrar och kvalitetsfaktorer i Havs- och vattenmyndighetens föreskrift HVMFS 2019:25.
För sediment finns bedömningsgrunder för vissa särskilda förorenande ämnen samt gränsvärden för prioriterade ämnen. Även hydromorfologiska kvalitetsfaktorer såsom konnektivitet och morfologiskt tillstånd är relevanta för sediment och olika biologiska kvalitetsfaktorer kan påverkas av förhållandena i sedimenten.
Vägledning om vattenförvaltning avseende grundvatten finns hos SGU. Där beskrivs bland annat hur föreskrifterna om grundvatten gällande miljökvalitetsnormer och statusklassificering ska tillämpas.
Vägledning om vattenförvaltning på SGU’s webbplats
Olika tekniska dokument har tagits fram inom EU som beskriver mer detaljerat hur vi ska arbeta utifrån lagstiftning såsom ramdirektivet för vatten. Havs- och vattenmyndigheten listar relevanta dokument på den här sidan: Vägledning på EU-nivå om vattenförvaltning.
Vid fysisk planering såsom framtagande av översikts- och detaljplaner behöver kunskap om förorenade områden komma med tidigt i processen. När en detaljplan antas går kommunen i god för att området kan användas för det som detaljplanen avser.
Generell vägledning kring fysisk planering ges av Boverket.
Om förorenade områden i fysisk planering och byggande finns vägledning utgiven av SGI.
SGI’s vägledning om fysisk planering och förorenade områden
Länsstyrelsen i Jönköping har tagit fram en rapport om hur förorenade områden kan beaktas vid fysisk planering.
Rapport 2014. Vägledning om förorenade områden i fysisk planering
Förorenade sediment kan beröras vid exempelvis utbyggnad av bryggor och kajer, utökad båttrafik eller anläggande av badplatser. Det är viktigt att skapa sig en helhetsbild över förorenade områden både i mark och sediment för att undvika att bygga in föroreningar eller orsaka återkontaminering vid utveckling av ett område. Att beakta sediment vid fysisk planering är också en del i arbetet med att uppnå god status i våra yt- och grundvatten.
Vägledning om muddring och hantering av muddermassor
Vad som är viktigt att tänka på inför en muddring och vilka lagar som gäller beskrivs i vägledning från Havs- och vattenmyndigheten.
Vägledning om muddring och hantering av muddermassor hos Havs- och vattenmyndigheten.
För att få muddra krävs att tillstånd söks för vattenverksamhet, eller vid mindre arbeten att en anmälan görs till Länsstyrelsen (se ovan om vattenverksamhet).
För den efterföljande hanteringen av muddermassor krävs vanligen tillstånd till miljöfarlig verksamhet (se ovan om miljöfarlig verksamhet). Mängden massor samt föroreningsrisken avgör om arbetena kan anmälas till kommunen eller om det behövs ett tillstånd från Länsstyrelsen, se miljöprövningsförordningen.
Miljöprövningsförordning (2013:251)
Planeras massorna att dumpas gäller annan lagstiftning, se nedan.
Ofta behöver massorna avvattnas innan de kan transporteras till deponi eller hanteras på annat sätt. Avvattning kan ske t.ex. i invallade bassänger eller i geotuber. Om det bildas lakvatten eller länshållningsvatten som leds till recipient behöver det kontrolleras och vid behov renas. Vissa kommuner och kommunala avloppsreningsbolag har tagit fram riktlinjer och riktvärden för hantering av länshållningsvatten.
Hantering av muddermassor på land kräver vanligen att stora ytor finns tillgängliga för avvattning och deponering. Som alternativ till att ta upp massorna på land övervägs därför ibland att dumpa massorna i ett djupområde eller att använda dem som utfyllnad i ett kaj- eller strandområde.
Att placera muddermassor på botten i ett vattenområde räknas som dumpning av avfall. Dumpning av avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är förbjudet enligt 15 kap. 27 § miljöbalken. Dispens från detta förbud kan medges under vissa förhållanden. Havs- och vattenmyndigheten beskriver vad som gäller avseende dumpning.
Vägledning om dumpning hos Havs- och vattenmyndigheten
Dumpningsdispenser handläggs och beslutas oftast av länsstyrelser eller mark- och miljödomstolarna, och i vissa fall av Havs- och vattenmyndigheten.
Vad en ansökan om dispens ska innehålla beskrivs på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.
Innehåll i en dumpningsansökan för muddermassor
Samlad vägledning finns i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2015:28.
Rapport 2015:28: Handläggning av en dumpningsdispens – Vad ska man tänka på?
Inför en ansökan om dispens för dumpning är det viktigt att utreda och bedöma vilken påverkan på miljön som dumpningen kan ha.
Miljöeffekter vid muddring och dumpning
Ett sätt att hantera muddermassor kan vara att nyttja dem för utfyllnad i ett vattenområde och på så sätt skapa nya landytor. En utfyllnad i vattenområde benämns i miljöbalken som fyllning och är en vattenverksamhet i form av en vattenanläggning. En fyllnad kan även behöva prövas som en miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap MB om det räknas som användning av avfall i anläggningsändamål enligt 29 kap 34 och 35 §§ miljöprövningsförordningen.
För att en åtgärd ska vara en fyllning enligt miljöbalkens definition krävs att det finns ett behov av vattenanläggningen. Den ska också vara samhällsekonomiskt motiverad och inte göras bara för att bli kvitt avfall. Handlar det om kvittblivning av avfall i ett vattenområde omfattas åtgärden istället av bestämmelserna om dumpning.
Vägledning kring utfyllnad med muddermassor finns bland annat i rapport 2018:19 Muddring och hantering av muddermassor. Vägledningen relaterar även till Naturvårdsverkets vägledning om användning av massor i anläggningsändamål, se nedan.
Vägledning om muddring och hantering av muddermassor hos Havs- och vattenmyndigheten.
Vägledning om användning av massor i anläggningsarbeten ges av Naturvårdsverket. Det uppstår stora mängder massor i samhället, t.ex. som en följd av exploatering, nybyggnation och underhåll av infrastruktur. Massor kan uppstå i olika typer av verksamheter och processer och bestå av olika slags material såsom t.ex. jord, muddermassor, krossat berg, uppriven asfalt etc. Dessa massor är under vissa omständigheter att betrakta som avfall.
Vägledningen beskriver hur massor som kan användas för anläggningsändamål bör hanteras, t.ex. genom att förtydliga vilken lagstiftning som är tillämplig och hur massorna bör undersökas. En översyn och successiv komplettering pågår av Naturvårdsverkets handbok om återvinning av avfall i anläggningsarbeten (rapport 2010:1).
Vägledning om återvinning av avfall i anläggningar hos Naturvårdsverket
Vid utfyllnad med muddermassor behöver materialet ofta stabiliseras. SGI har tagit fram flera rapporter som stöd vid val av metod för stabilisering, samt även en vägledning om hur muddermassor kan användas i hamn- och anläggningskonstruktioner
För att utreda vilket prövningsunderlag som kan behövas för denna typ av verksamhet har Naturvårdsverket 2011, via medel från miljöforskningsanslaget, beställt en studie som kan utgöra vägledning för berörda myndigheter, men också för verksamhetsutövare.
SGI och Naturvårdsverket, 2011. Stabilisering och solidifiering av muddermassor.
