Med sediment menar vi på renasediment.se bottenmaterialet i akvatiska miljöer, som vattendrag, sjöar och hav, det vill säga det handlar inte om sedimentära jordarter på land. De kan bestå av olika typer av material (lera, gyttja, dy och alla blandningar däremellan med olika mängd nedbrutet och icke nedbrutet organiskt material och olika mängd med inslag av silt och andra fraktioner) och ha olika mäktighet, allt beroende på avsättningsmiljön och på de strömningsförhållanden som råder. Vissa delar av materialet har funnits på samma plats i evigheter, medan andra delar ständigt är i rörelse. Materialet kan av rörelser i vattnet eller inverkan från vattenlevande organismer som fiskar och annan mekanisk störning förflyttas från en plats till en annan.
I de tre bilderna nedan illustreras skillnaderna i sediment från tre olika platser. Första bilden är från en havsvik där vågor är vardag. Den andra bilden är från en liknande havsvik men som från flera håll är skyddad från vind och vågor. Den tredje bilden illustrerar botten i en älv där materialet är betydligt grövre till följd av att det ständigt strömmande vattnet för de finare materialet med sig vidare nedströms.
Om och hur sediment avsätts beror av många aspekter och är svårt att förutse, då såväl mänsklig aktivitet som klimatpåverkan, landhöjning och annat kan ha stor påverkan på kort och lång sikt. Detta påverkar också vilken förmåga bottnar har att ge goda förutsättningar för ekosystemen. Detta gör det svårt att bedöma hur bottnarna påverkas eller kan komma att påverkas av föroreningar.
Ibland består sediment inte bara av naturligt avsatt material utan även av antropogena material såsom konstruktionsmaterial, avfall och skräp. Ett tydligt exempel är fibersediment, som utgörs av restmaterial från pappers- och massaindustri. Dessa kan vara ansamlade i mäktiga (tiotals meter) bankar och även dessa vara av olika karaktär och innehålla olika grad av fibrer och lösa cellulosamaterial. Fiberrika sediment brukar man kalla material som i olika grad uppblandats med naturliga sediment och som avsatts på sjö- eller havsbottnen i en mindre mäktighet än den hos bankarna.
Med förorenade sediment menar vi material som har ansamlats på botten av sjöar, vattendrag och hav och som förorenats direkt eller indirekt av mänsklig aktivitet. Dessa kan innebära en risk för människors hälsa samt miljön. Förorenade sediment kan finnas som avgränsade områden i direkt anslutning till en lokal industri, men också vara ha förorenats av många påverkanskällor och och så återfinnas långt från ursprunget till föroreningen. Därmed berörs frågor som gäller bland annat både lokalt förorenade sedimentområden och efterbehandling, muddring och dumpning samt mer storskaliga miljöproblem.
Nedan har vi sammanställt en del begrepp och förkortningar som är vanliga att stöta på i förorenade sediment-sammanhang
Begrepp | Betydelse |
Ackreditering | Ett internationellt system för att bedöma om varor och tjänster uppfyller lagstiftningens standardkrav (krav på kvalitetssystem, kompetens och dokumentation) Inom EU finns en gemensam lagstiftning (2008/765/EG). En ackreditering innebär att verksamheten/metoden/mm. har bedömts och godkänts enligt en bestämd standard och ger en säkerhet på kvalitet och kompetens. |
Ackumulationsbotten | Områden i sjöar, vattendrag och hav där det sker en kontinuerlig pågående sedimentation av finkorniga sediment. Den del av en vattendrags-, sjö- eller havsbotten där sedimenterat material blir liggande kvar. Ackumulationsbottnarna är ”slutstationen” för det sedimenterade materialet. |
Adsorption | Ett gasformigt ämne eller ett ämne löst i en vätska fastnar eller finns i anrikad form på ytan av ett fast material eller en vätska. |
Aromatisk | Kolväte bestående av sex kolatomer i ring med dubbelringar. |
Bakgrundshalt | En halt av ett ämne i vatten som skulle förekomma i miljön utan mänsklig påverkan. Det kan även finnas regionala bakgrunder som beror på exempelvis skillnader i berggrunden mellan olika geografiska områden. |
Bedömningsgrund | Ett verktyg för att tolka och värdera insamlade data. |
Bioackumulerande | Anrikning av ämne i organismer/medier från det omgivande mediet. |
Biomagnifierande | Anrikning av ämne i näringsväven från bytesorganism/djur till rovdjur. |
Biota | En typ av matris inom miljöövervakning. Biota är prover av levande organismer; djur- eller växtlivet i en viss miljö. |
Biotillgänglighet
| Ett ämnes förmåga att tas upp i levande organismer från omgivningen eller födan |
Bioturbation | Omrörning av sediment genom grävning, syresättning, födosökning eller annan aktivitet av bottenlevande djur. |
Blankprov | Ett prov som i alla avseenden liknar övriga prover som ska provberedas och analyseras, men som inte innehåller ämnes som ska analyseras. |
Branschklassning | Gruppriskklassning som baseras på generella bedömningar utifrån verksamheten/branschen. |
Detektionsgräns | Den lägsta halt där ett visst ämne kan detekteras vid en kemisk analys. |
Dioxinlik/liknande | Ämnen/kongener som liknar dioxiner till sin kemiska uppbyggnad och struktur och därmed kan ha liknande effekter i miljön och för människors hälsa |
Dotterdirektivet för prioriterade ämnen | En komplettering av vattendirektivet som reglerar vilka halter och kemiska ämnen som ingår I bedömningen av den kemiska statusen. 2008/105/EG reviderat genom 2013/39/EU. |
Efterbehandling av förorenade områden | Saneringsåtgärd för att minska risken och belastningen från ett förorenat område. |
Ekologisk status | Bedömning av kvaliteten, strukturen och funktionen hos akvatiska system. Det är en sammanvägs bedömning av flera kvalitetsfaktorer (biologiska, kemiskt-fysikaliska och hydromorfologiska). Den ekologiska statusen kan vara hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. |
Ekosystemtjänster
| Funktioner i olika ekosystem som bidrar till bl.a. människans existens och välbefinnande, t.ex. fotosyntes, kvävefixering, och pollinering. |
Erosionsbotten | Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material snabbt passerar för vidare transport nedåt. Materialet ligger så löst att det kan eroderas, slammas upp och föras vidare. |
EU:s ramdirektiv för vatten | EU:s ramdirekt för vatten styr arbetet med förvaltning av EU:s sjöar, vattendrag och kustvatten. 2000/60/EG. |
Fiberbank | Ansamling av fibrer (och associerade föroreningar) utanför massa- och pappersbruk som tidigare ledde orenat processvatten direkt till recipient. |
Fiberrika sediment | Sediment som innehåller fibrer som härstammar från fiberbankar eller tidigare utsläpp av fibrer från massa- och pappersbruk. |
Gränsvärde | En halt av ett prioriterat ämne för bedömning av den kemiska statusen. Överskrids ett eller flera gränsvärden uppnås inte en god kemisk status. |
Hormonstörande ämnen | Ämnen som liknar hormoner till sin kemiska uppbyggnad och struktur och därmed kan ha liknande effekter i miljön och för människors hälsa. De kan antingen ge hormonella effekter på organ eller vävnader eller påverka hormonproducerande organ och störa hormonproduktionen. |
Hydrografi | Undersökningar av den fysiska karaktäristiken av vatten och angränsande landområden. |
Hydrofil
| Egenskap hos en molekyl eller del av molekyl som gör den vattenlöslig. |
Hydrofob | Egenskap hos en molekyl eller del av molekyl som gör den vattenavstötande och ofta fettlösligt (samma som lipofil). |
Hydrologisk regim | Den kvalitetsfaktor som beskriver vattenflödet och förändringar i vattenståndet i sjöar och vattendrag. I kustvatten motsvaras detta av hydrografiska villkor som beskriver till exempel tidvatten och strömmar. |
Hydrologiska processer | Förlopp som har med vattnets flöden och kretslopp att göra, till exempel nederbörd, avdunstning och avrinning. |
Kemisk status | En sammanvägd bedömning för varje vattenförekomst av uppmätta, modellerade eller normaliserade halter av prioriterade ämnen i förhållande till deras gränsvärden. |
Klassgräns | En halt av ett av de särskilda förorenade ämnena för den sammanvägda bedömningen av den ekologiska statusen. Överskrids en eller flera klassgränser uppnås inte en god ekologisk status. |
Kongen | En unik variant av den kemiska strukturen av ett ämne, exempelvis en dioxin. Det finns 75 kongener av dioxiner. |
Kvalitetsfaktor | Parametrar eller index som har bedömningsgrunder inom vattenförvaltningen. Bedömningsgrunderna är olika för inlands- och kustvatten. |
Kvantifieringsgräns | Den lägsta halt där ett visst ämne kan bestämmas kvantitativt med tillfredsställande säkerhet vid en kemisk analys. Den bestäms normalt som 10 ggr standardavvikelsen för blankprover och är alltså drygt 3 ggr högre än detektionsgränsen. |
Matris | Olika medier I en vattenmiljö som provtas för analys, exempelvis sediment, ytvatten, biota. |
Mediet/medium | Olika delar av en vattenmiljö, exempelvis vattenfasen. |
Metabolisering | Upptag, omvandling och nedbrytning av ämnen med hjälp av enzymer i organismer och mikroorganismer i miljön. |
Metabolit | Nedbrytningsprodukt av en molekyl eller ett ämne. |
Miljögift | Kemiskt ämne som har en skadlig inverkan på miljön. |
Miljökemiska undersökningar | Undersökningar av förekomst av olika kemiska ämnen i olika typer av matriser. |
Miljökvalitetsmål | Kvalitetsmål för den svenska miljön uppsatta av riskdag och regering. Det finns 16 miljökvalitetsmål, exempelvis Giftfri miljö och Levande sjöar och vattendrag. |
Miljökvalitetsnorm | Miljökvalitetsnormer är ett svenskt juridiskt styrmedel som infördes i och med tillkomsten av miljöbalken 1999. Normen avspeglar den lägsta godtagbara miljökvaliteten eller det önskade miljötillståndet vid en bestämd tidpunkt. Det finns miljökvalitetsnormer för vatten (yt- och grundvatten), luft och buller. |
Miljöövervakning | Återkommande eller enstaka undersökningar av den terrestra eller akvatiska miljön. Undersökningarna kan utgöra underlag för både kvalitativa och kvantitativa bedömningar. |
Poolade prover | En sammanslagning av flera olika prover till ett större samlingsprov. |
Prioriterade ämnen | Prioriterade ämnen är ämnen inom vattenförvaltningen som är gemensamma för alla EU-länder. De prioriterade ämnena har gränsvärden för bedömning av den kemiska statusen. |
Punktkälla | En känd lokal påverkanskälla för spridning av miljögifter till recipient. |
Referenslokal (referenssjö, -vattendrag, eller -kustvatten)
| Ytvatten som saknar en känd lokal påverkanskälla för spridning av miljögifter till ytvatten. Referenssjöar/vattendrag/kustvatten används för att kunna uppskatta den diffusa spridningen av miljögifter. |
Riskklass | En klassificering utifrån risk. För förorenade områden görs en samlad bedömning utifrån kunskapen om området på dess risk för människors hälsa och miljön, dels genom exponeringen inom området men också risken för spridning av föroreningar från området. Det finns fyra riskklasser: 1: mycket stor risk, 2: stor risk, 3: måttlig risk, och 4: liten risk. |
Sediment | Det material som sjunker ner genom vattenfasen och samlas på bottnar i sjöar, vattendrag, hav. Sediment består av organiskt och oorganiskt material, och materialet har olika kornstorlek/partikelstorlek. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna. |
Sedimentologi | Den del av geologin som studerar hur sediment avsätts och sedimentära bergarter. |
Särskilda förorenande ämnen | Särskilda förorenande ämnen är ämnen inom vattenförvaltningen som är framtagna för enskilda medlemsländer utifrån att de släpps ut i miljön i sådan omfattning att de kan påverka den ekologiska statusen negativt. Särskilda förorenande ämnena har klassgränser för den sammanvägda bedömningen av den ekologiska statusen. |
Toxisk ekvivalent | Uppskattad giftighet av ett ämne utifrån en modellsubstans, exempelvis giftigheten hos dioxiner och dioxinlika föreningar jämfört med 2,3,7,8-TCDD. |
TOC-normalisering | Omvandling av en uppmätt halt i förhållande till TOC-halten i provet. Detta gör man för att kunna jämföra halter av ämnen som binder/adsorberar till organiskt kol i sediment mellan olika typer av sediment. |
Toxicitetstest | Metod utöver kemiska analyser att mäta förekomst och/eller effekter av toxiska ämnen i miljön eller i olika typer av prover |
Toxisk | Giftig för levande organismer. Ämnen kan vara akut toxiska (direkt livshotande för en organism) eller kroniskt toxiska (utgör en negativ påverkan på en organism p.g.a. exponering under en längre tid av ett ämne, vilket har en effekt på organismens hälsa och överlevnad genom påverkan på organ och dess funktioner). |
Transportbotten | Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material tillfälligt blir liggande (deponeras) tills det flyttas vidare nedåt till en ackumulationsbotten. |
Undersökningsområde | Begränsat område som provtas vid en undersökning. Exempelvis en sedimentundersökning i en vik av en sjö. |
Vattenförekomst | Indelning av specifika vattensamling i naturen enligt Vattendirektivet. Det finns ytvattenförekomster och grundvattenförekomster. En ytvattenförekomst är en avgränsad och betydande vattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka. En grundvattenförekomst är en avgränsad volym grundvatten i en eller flera geologiska bildningar som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. |
Vattenförvaltningsförordningen | Införandet av EU:s ramdirektiv för vatten i svensk lagstiftning. |
Ytvatten | Det vatten som finns på Jordens yta i sjöar, vattendrag, hav och våtmarker. |
|
Förkortning |
Betydelse |
|
CALUX |
Chemical Activated LUciferase gene eXpression (eng. toxicitestest på cellnivå) |
|
EBH |
Efterbehandling av förorenade områden |
|
EQS |
Environmental quality standards (eng. miljökvalitetsnorm) |
|
HaV |
Havs- och vattenmyndigheten |
|
HELCOM |
Helsingforskommissionen |
|
HMD |
Havsmiljödirektivet |
|
HVMFS |
Havs- och vattenmyndighetens föreskrift |
|
HVMFS 2019:25 |
Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten |
|
KemI |
Kemikalieinspektionen |
|
LOD |
Limit of detection (eng. detektionsgräns) |
|
LOQ |
Limit of quantification (eng. kvantifieringsgräns) |
|
MB |
Miljöbalken (1998:808) |
|
MIFO |
Metodik för inventering av förorenade områden |
|
MKN |
Miljökvalitetsnorm |
|
OSPAR |
Oslo-Paris-kommissionen |
|
PBT |
Persistent, bioackumulerande, toxiskt |
|
RUFS |
Regeringsuppdrag för förorenade sediment |
|
SFÄ |
Särskilda förorenande ämnen |
|
SGI |
Statens geotekniska institut |
|
SGU |
Sveriges geologiska undersökning |
|
TEQ |
Toxic equivalent quotient (eng. total toxisk ekvivalent) |
|
TOC |
Total Organic Carbon (eng. totalt organiskt kol) |
|
TS |
Torrsubstans |
|
VFF |
Vattenförvaltningsförordningen (2004:660) |
|
VM |
Vattenmyndigheterna |
|
VISS |
VattenInformationsSystemSverige, en nationell databas för sjöar, vattendrag och kustvatten inom vattenförvaltningen |
|
vPvB |
Very Persistent very Bio-accumulative (eng. mycket persistent mycket bioackumulerande) |
|
Ämnen/ämnesgrupper |
|
|
PAH |
Polycyclic Aromatic Hydrocarbons (eng. polyaromatiska kolväten) |
|
PCB |
Polychlorinated biphenyl (eng. polyklorerade bifenyler) |
|
idl-PCB |
Icke dioxinlika PCB |
|
PFAS |
Poly- och perfluorerade alkylsubstanser |
|
TBT |
Tributyltenn |
|
PCDD/PCDF |
Polychlorinated dibenzo-p-dioxins/ polychlorinated dibenzofurans (eng. polyklorerade dibenso-p- dioxiner/polyklorerade dibensofuraner; dioxiner och furaner) |
|
2,3,7,8-TCDD |
Den kongen (2,3,7,8-Tetraklordibenso-p-dioxin) av dioxiner som är den mest toxiska av alla kongener. Ytterligare 6 dioxiner, 10 furaner och 12 dioxinlika PCBer har toxicitets ekvivalenter i förhållande till hur toxiska de är jämfört med 2,3,7,8-TCDD. 2,3,7,8-TCDD är en dioxin med fyra kloratomer i molekylen i positionerna 2, 3, 7 och 8, vilket gör molekylen helt plan och mycket biologiskt aktiv. |
