Förorenade sediment i Sverige – hur ser det ut?

En lång historia kort

Förorening av akvatiska miljöer från olika mänskliga verksamheter har pågått under lång tid, i vissa fall flera hundra år. Till en början var det de synliga föroreningarna som uppmärksammades, till exempel fibrer och färgade avloppsvatten, men på 1960-talet ökade kunskapen om att även de osynliga föroreningarna kunde orsaka omfattande negativa miljöeffekter.

Både industrier och kommuner började då kontrollera sina processer mer och rena sina utsläpp, vilket medförde betydande förbättringar. På många platser finns dock föroreningar kvar i olika medium och kan genom läckage, avdunstning och vattenströmning, transporteras inom och vidare till andra akvatiska miljöer. 

I sjöar och vattendrag uppmärksammades problemet med förorenade sediment när man fann höga halter av kvicksilver, och senare även PCB (polyklorerade bifenyler), i fisk och djur som lever av fisk. Till följd av så kallad biomagnifiering i näringskedjan (när halter av ett ämne ökar högre upp i en kedja av organismer som äts eller äter av varandra) kan alltså  föroreningarna utsätta både vattenlevande organismer och djur samt landlevande djur och människor för risker.

Regeringsuppdraget RUFS bidrar till mer kunskap

Ett av syftena med RUFS – Regeringsuppdrag för förorenade sediment- är att få en bättre nationell överblick med avseende på föroreningsförekomst och risker förknippade med förekomsten. Inom RUFS genomförs därför undersökningar (RUFS 2b) och också utveckling av en metodik för riskklassning (RUFS 2a) och för riskbedömning (RUFS 3a). 

Information lagras på olika platser, har olika syften och är av olika karaktär

Att våra sediment ofta innehåller föroreningar och att miljön och vi människor påverkas på olika sätt råder inget tvivel om. Många områden har provtagits när förorenade områden utretts, inom miljöövervakningen och i samband med vattenarbeten när sedimenten kan påverkas – och nu också inom RUFS 2b. Analysmetoder, syften med provtagningar, jämförelsevärden med mera har dock inte varit samma i alla provtagningar. Därför blir det svårt att samla all information som visar på föroreningssituationen i en enda karta.

Arbete pågår inom RUFS (Delprojekt RUFS 1) för att i framtiden kunna samla information på ett bättre sätt. Tills detta är löst har vi valt att visualisera situationen med hjälp av den information som finns i länsstyrelsernas databas över förorenade områden (EBH-stödet), från statusklassningar av ytvatten enligt VISS samt från riktade utredningar och sammanställningar. I och med att det finns många områden som inte undersökts än kommer det finnas mycket data att ta hand om i framtiden, i takt med att problematiken kring förorenade sediment blir mer uppmärksammad. 

Det finns även andra webbplatser med miljöinformation där miljögifter i bottensediment omfattas. Se till exempel Miljöbarometern i Stockholm eller våra sidor om Information och data.

Information om områden som är misstänkt eller konstaterat förorenade finns i länsstyrelsernas databas EBH-stödet. Kartor med områdenas objekt-ID och riskklassning finns i länsstyrelsernas webb-GIS, se EBH-kartan Sverige, samt i VISS. Utförlig information om enskilda objekt finns hos länsstyrelsen.

Än så länge har fokus legat på att inventera förorenade områden på land och föra in dessa i databasen. Av de i Sverige totalt 85 466 identifierade objekten utgörs majoriteten av markområden och endast 405 stycken (ca 0,5 %) av sedimentområden. Utöver dessa finns många fler sedimentområden som behöver undersökas och klassificeras.

Utifrån risken för miljön och människors hälsa klassificeras förorenade områden i fyra riskklasser där 1 visar på mycket stor risk, 2 på stor risk, 3 på måttlig risk och 4 på liten risk. En femtedel av de riskbedömda sedimentobjekten (77 st) har bedömts utgöra en mycket stor risk (klass 1) och cirka två femtedelar stor risk (klass 2) och utgör därmed en potentiellt stor negativ påverkan på vattenmiljön. Nästan en tredjedel av de identifierade förorenade sedimentobjekten är ännu inte riskklassade (124 st). Men för en dryg femtedel av dem beror det på att åtgärder eller delåtgärder faktiskt har genomförts och att riskklassningen inte har uppdaterats.

Karta med riskklassade objekt i EBH-stödet

Inom vattenförvaltningen bedömer länsstyrelserna risker och status för landets vattenförekomster och rapporterar detta i VISS. I Sverige har totalt 23 795 vattenförekomster statusklassificerats utifrån förekomst av miljögifter i ytvatten, sediment eller biota, av vilka 873 (4 %) är klassificerade baserat på halter i sediment.

Det finns gränsvärden för kemisk status i sediment för fem ämnen, och om dessa överskrids uppnås ej god kemisk status. För ekologisk status finns det klassgränser för fyra ämnen, och om dessa överskrids blir den ekologiska statusen måttlig. Vattenförekomster kan även ha bedömningen ”ej klassad”.  Om dataunderlaget för en vattenförekomst inte uppnår de kvalitetskrav som krävs eller om data saknas men det finns en utpekad påverkanskälla blir bedömningen ”ej klassad”. Den största andelen av klassningarna av sediment utgörs av ”ej klassad” vilket diagrammen på fördelningen mellan statusklassningar visar. För kustvatten utgörs bedömningarna till största del av ej god kemisk status medan för vattendrag är det ”ej klassad”.

Statusklassificering till och med 2021

I kartan till nedan visas de vattenförekomster som har statusklassificerats utifrån halter i sediment till god eller måttlig ekologisk och kemisk status, eller ej god kemisk status (förvaltningscykel 3, 2017-2021). 

Karta med statusklassningar i VISS

Grafen nedan visar antalet vattenförekomster som har statusklassats avseende miljögifter totalt samt utifrån halter i sediment. Därunder visas fördelningen mellan olika statusklassningar totalt samt för olika typer av ytvatten.

Visar fördelning av sedimentobjekt i VISS

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är på uppdrag av Naturvårdsverket nationell datavärd för miljögifter i sediment, biota samt inom screening. Undersökningarna ingår i miljöövervakningens programområden Kust och hav. Data som omfattas kommer främst från nationell och regional miljöövervakning, men datavärdskapet ska på sikt även kunna ta emot data från samordnad recipientkontroll (SRK). 

Datavärdskapet för metaller och miljögifter i sediment tar emot och tillgängliggör data från både havs- och sjösediment. Programmet för den nationella miljöövervakningen omfattar sedimentprovtagning vid 16 utsjöstationer och täcker alla större havsbassänger där ostörd ackumulation av finkornigt material sker kontinuerligt. Här samlas också många grundämnen och miljögifter, vilket har lett till att analys av sedimentprover har blivit ett betydelsefullt verktyg i miljöövervakningsarbetet. Internationell rapportering av data ska från och med 2015 utföras till International Council for the Exploration of the Sea (ICES).

Datavärdskapet för miljögifter i biota och miljögifter inom screening övertogs av SGU från IVL Svenska Miljöinstitutet AB (IVL) från den 1 januari 2018. Under en övergångsperiod, till dess att det nya datavärdskapet hos SGU är helt och hållet etablerat, hålls befintliga databaser hos IVL öppna, med möjlighet till nedladdning av data. Under 2021 har data överförts från IVL:s databas för miljögifter i biota till SGU:s nya databas för miljögifter. Arbetet med att överföra data från IVL:s databas för screening av miljögifter pågår och beräknas vara genomfört under 2022. Vidare har data som levererats till SGU under utvecklingsfasen av den nya databasen, det vill säga data inrapporterad under åren 2017 t.o.m. 2019, lagts in i databasen under 2020. Utöver det finns det flera andra databaser med uppmätta halter av miljögifter som kan komma att överföras till SGU:s datavärdskap för miljögifter så att dessa haltdata blir tillgängliga för fler.

Läs mer om Miljöövervakningen och om var det går att hitta data om sediment här

En stor del av Sveriges industri har växt upp intill vattendrag, sjöar eller kustområden. Detta beror bland annat på behov av energi eller transport. Vattenmiljön har även utgjort en bekväm och enkel lösning på hanteringen av avfallet ifrån verksamheten och historiskt har ofta bidraget varit väldigt stort. Verksamheter utgör punktkällor av varierande grad och påverkade sediment förekommer ofta i anslutning till verksamheten och/eller intilliggande lugnvattensmiljöer. Diffus spridning sker också, och ger ofta en tydlig påverkan i vattenförekomsten även vid långa avstånd ifrån punktkällan. 

Inom regeringsuppdraget RUFS (delprojekt RUFS 2a) tas en Branschlista fram utifrån olika branschers potentiella bidrag till sedimentmiljön baserat på vilka ämnen som hanterats, kunskap om processhanteringen och känd föroreningsproblematik.  Inom RUFS pågår också utveckling av metodik och vägledning om hur inventering av sedimentområden kan genomföras och i vilken prioritetsordning objekt bör inventeras som du kommer att hitta under våra sidor Vägledning och stöd. Detta kommer att ge bättre förutsättningar för inventeringar och undersökningar relaterade till förorenade sediment.

Hamn- och fritidsbåtsverksamhet

Biocider har använts på båtskrov för att förhindra påväxt under väldigt lång tid. På platser med hög verksamhet, såsom en fritidsbåtshamn eller en uppställningsplats för vinterförvaring av fritidsbåtar har ofta stor påverkan. I EBH-stödet finns drygt 1050 fritidsbåtshamnar och båtuppläggningsplatser identifierade som förorenade områden, och ytterligare ett stort antal större hamnar. En stor mängd olika kemikalier associeras med verksamheten och det har växlat över tid vilka som har använts. Utan att specificera när i tid de olika biociderna och kemikalierna har använts, så är till exempel följande ämnen typiska eller frekvent använda: koppar, zink, bly, kvicksilver, PAH, PCB, TBT (inklusive nedbrytningsprodukter), irgarol, diuron och oljekolväten. Spridning till sedimentet sker ofta genom båtbottenfärgernas funktion (ofta släppfärger), avspolning vid upptag eller spridning från uppställningsplatser där underhåll genomförs. Mer finns exempelvis att läsa  i olika rapporter som om till exempel

Det har även genomförts ett statligt projekt, Skrovmålet, som bland annat tagit fram rekommendationer om hur underhåll av båtbotten kan genomföras på ett miljövänligt sätt.

Beskriver förekomst av tennorganiska föreningar i svenska vatten
Till vänster: Bedömningar av den kemiska statusen inom vattenförvaltningen utifrån sedimenthalter av tributyltenn (TBT) med statusklassade vattenförekomster utifrån gränsvärden (röd cirkel: vattenförekomster som inte uppnår god kemisk status, grön cirkel: vattenförekomster som uppnår god kemisk status). Bedömningar ska göras utifrån kolnormaliserade halter (TOC-halt på 5 %). Bedömningar har gjorts på halter som inte är kolnormaliserade och dessa är visualiserade i kartan med ljusröd cirkel för vattenförekomster som inte uppnår god kemiska status och ljusgrön cirkel för vattenförekomster som uppnår god status. Fördelningen mellan antalet statusbedömningar, och om halterna har kolnormerats eller ej redovisas i pajdiagrammet. Till höger: Identifierade förorenade områden för branschen fritidsbåthamn och båtuppläggningsplatser i EBH-stödet.

Fibersediment och fiberbankar - ett komplicerat specialfall

När man tänker på organiska sediment tänker man oftast på sediment med hög halt av dy (humussyror) eller gyttja (organiskt material). I Sverige, och i några andra länder med liknande skogs- och trävaruindustri som vi har i Sverige, har dock utsläpp av barkflis, träfibrer och och cellulosafibrer bildat fiberrika sediment (fibersediment) eller till och med fiberbankar. Fiberbankar kan såväl ha en stor utbredning som vara mycket mäktiga i djupled, ibland 10 m eller mer. Förutom att vara förorenade av ämnen som kan spridas och tas upp i näringsvävarna så kan fibersediment också vara en källa till växthusgaser, främst metan. Gasen uppkommer när det organiska materialet i fibersedimenten bryts ned. Just nu pågår forskning i syfte att ta reda på mer om hur gaserna som bildas påverkar transporten av farliga ämnen och vilka mängder gas det handlar om.

åtgärdsportalens sidor om fibersediment som  kan du läsa mer om bakgrunden till förekomsten av fibersediment på våra sjö- och havsbottnar. Åtgärdsportalen har utvecklats och drivs av Svenska Geotekniska Föreningen och sidorna om fibersediment omfattar också bland annat  beskrivningar av undersökningsmetoder, risker, åtgärdsmetoder och mycket mer. 

Schematisk beskrivning av hur fiberbankar kan förekomma och spridas.
(Bilden har tagits fram av SGU)

Videoklipp med undervattensbilder av fiberbankar.
Källa: Swedish Coast And Sea Center

Nya oroväckande föroreningar - och sådana vi underskattat riskerna med

Inom arbetet med förorenade områden har vi traditionellt arbetat med typiska föroreningar från historisk industriell verksamhet. Med tiden har dock nya ämnen och ämnesgrupper tillkommit som används i olika sammanhang och hamnar i naturen. En uppmärksammad sådan ämnesgrupp är högfluorerade ämnen, PFAS, som förvisso funnits ganska länge men som vi underskattat riskerna med. Ytterligare “nya” eller “nygamla” ämnen uppmärksammas kontinuerligt, såväl nya högfluorerade ämnen som andra ämnen och ämnesgrupper. På grund av denna problematik har till exempel nätverket NORMAN skapats vilka arbetar för förbättrad kunskap om och identifiering av oroväckande ämnen (emerging contaminants) och som också publicerar en lista med sådana. 

Nedan har vi kortfattat beskrivit problematik relaterad till högfluorerade ämnen, PFAS. Efterhand kommer vi att komplettera med andra oroväckande ämnen. 

PFAS

Högfluorerade ämnen, eller PFAS som de ofta kallas, är en grupp syntetiskt framställda kemikalier som under senare år har blivit föremål för omfattande utredningar och regleringar på grund av deras problematiska miljö-och hälsoegenskaper. PFOS (perfluorooktansulfonat) och PFOA (perfluorooktansyra) är två av de mest kända PFAS, men det finns uppskattningsvis runt 5000 enskilda ämnen inom denna stora och heterogena grupp kemikalier. En bidragande anledning till att PFAS har fått så stor spridning är att samtliga ämnen i denna grupp är extremt långlivade i miljön eller kan omvandlas till långlivade ämnen. Många PFAS kan också anrikas i djur och människor och har en dokumenterad giftighet.

Som en konsekvens av utbredd användning sedan 1950-talet förkommer PFAS idag överallt i miljön. Den största källan till PFAS i miljön i Sverige utgörs av brandsläckningsskum (IVL, 2016). På grund av PFAS många användningsområden utgör även olika typer av industrier och konsumentprodukter källor till PFAS. Utöver dessa källor bidrar verksamheter i avfallsledet till spridning av PFAS, exempelvis deponier, förbränningsanläggningar och avloppsreningsverk. I en norsk forskningsstudie presenterad av Langberg m.fl. (2021) identifierades pappersförpackningsindustri som den huvudsakliga källan till PFAS i ytvatten och sediment i en sjö. Mer detaljerad information kring verksamheter som kan bidra med utsläpp av PFAS återfinns bland annat i följande referenser: (IVL, 2016; ITRC, 2020; Naturvårdsverket, 2019; Regionernes Videncenter for Miljø og Ressourcer, 2018; Kemikalieinspektionen, 2015, Rosenqvist, 2020). 

Även om PFAS-punktkällor ofta har identifierats vid ytvattenrecipienter är det sällan som förekomsten av PFAS i sediment har undersökts. Detta trots att sediment har visat sig vara en sänka för PFAS samt att sediment kan fungera som en sekundär källa till PFAS i en vattenförekomst (ref..). 

Kartan nedan t.v. visar platser där brandsläckningsskum använts och kommer från en inventering som Länsstyrelserna genomfört.  Kartan t.h. visar platser där brandsläckningsinsatser utförts av Räddningstjänsten och där skum använts och PFAS kan därmed ha spridits.  

Sverigekarta med platser markerats där potentiella påverkanskällor för PFAS-föroreningar identifierats
Distributionen av potentiella påverkanskällor från länsstyrelsernas sammanställning. Riskbedömning utfördes för samtliga påverkanskällor.
Sverigekarta med utpekade släckinsatser med brandsläckningsskum
Nationell distribution av brandsläckningsinsatser med utsläpp av skumvätska, utförda av Räddningstjänsten från 1998 t.o.m. 2015 (data från MSBs databas). Riskbedömning utfördes för släckinsatser där 25 liter eller mer skumvätska användes.

Nya regeringsuppdrag om PFAS i förorenade områden

Nationell samordning

Naturvårdsverket ska under 2022–2024 arbeta för att utveckla och stärka den nationella samordningen och vägledning kring problemen med PFAS-förorenade områden för att stärka samverkan och styra arbetet framåt. När det rör statens förorenade områden ska arbetet ske i samverkan med andra berörda myndigheter som är betydande innehavare av PFAS-förorenade områden, särskilt Försvarsmakten och Trafikverket men även Sveriges geologiska undersökning (SGU). Myndigheterna ska också samverka med Statens geotekniska institut (SGI) och SGIs regeringsuppdrag uppdrag om teknikutveckling och forskning för att öka takten i arbetet med att kunna åtgärda områden som förorenats av PFAS. För att få en bättre kartläggning och helhetsbild av det totala antalet PFAS-förorenade områden i Sverige ska också länsstyrelserna bidra till arbetet. Myndigheternas arbete med uppdraget ska årligen rapporteras av Naturvårdsverket i lägesredovisningen om förorenade områden som lämnas till Regeringskansliet (Miljödepartementet) årligen senast den 15 april.

Teknikutveckling och forskning

Statens geotekniska Institut SGI ska inom ett regeringsuppdrag som löper under perioden 2022–2024 arbeta med forskning och kunskapsspridning rörande undersökning, utredning och åtgärder av PFAS-förorenade områden. I regeringsuppdraget ingår laboratorie- och pilotprojekt för undersökning och åtgärder av statligt ägda områden som förorenats av PFAS. Genomförandet av uppdraget och i synnerhet pilotprojekten kommer att ske i samverkan med Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning, Försvarsmakten, Trafikverket samt andra statliga myndigheter. Syftet med uppdraget är att stärka kunskapen om PFAS-förorenade områden och att utveckla lämpliga åtgärdsmetoder för sanering.

Mikroplast

Vi vet att stora mängder mikroplast uppstår och sprids i sjöar vattendrag och hav och ansamlas i sediment. Men det finns stora kunskapsluckor både om vilka mängder det handlar om och vilken påverkan det har på levande organismer. Naturvårdsverket finansierar just nu fem forskningsprojekt som ska ge kunskap om mikroplaster och deras källor, spridningsvägar och konsekvenser.
 

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.