Utförs av: Luleå kommun
Projektledare: Marianne Kallin, Luleå kommun och Johan Hörnsten, Golder Associates AB
Lokalisering: Notviken, Lule älv
Syftet är att undersöka om frystorkningstekniken är en tillräckligt effektiv avvattningsmetod för att avvattnade fibersediment ska kunna omhändertas i en anläggning för termisk behandling, varmed deponeringsbehovet minimeras till den rökgasreningsrest som avskiljs vid behandlingen. Ett ytterligare syfte är att undersöka om metoden är ekonomiskt intressant från ett övergripande perspektiv, där hänsyn tas inte bara till kostnader för avvattningssteget utan även till kostnader för efterföljande omhändertagande av muddermassor.
Målsättningen är att efter genomförda försök kunna presentera en optimerad avvattningsprocess som är tekniskt genomförbar, ekonomiskt tilltalande och fördelaktig med hänsyn till miljö-, klimat- och resurshushållningsaspekter.
Efterbehandling av förorenade sediment ex situ genom muddring och omhändertagande av muddermassor medför ett omfattande avvattningsbehov. Dessutom har förorenade sediment vanligtvis mycket låg torrsubstanshalt även in situ och extremt låg skjuvhållfasthet. Om de muddrade sedimenten ska tas om hand på land genom deponering eller annan behandling behövs därför en effektiv avvattning. Erfarenheter från de genomförda saneringarna av Järnsjön och Örserumsviken visar att mekanisk avvattning (pressning) till hög torrsubstanshalt har varit den begränsande faktorn som dimensionerat kostnader och tidplan i projekten. Den uppnådda torrsubstanshalten har ändå inte varit särskilt hög. Bättre avvattning kan vanligtvis uppnås med mer avancerade tekniker som exempelvis kammarfilterpressar som användes vid saneringen av Oskarshamns hamn, men till en mycket hög kostnad.
Frysmuddring har tidigare provats men aldrig fått något större genomslag. En trolig förklaring till detta är låg kapacitet och hög kostnad. Erfarenheterna från frysmuddring visar däremot att frysning till låg temperatur (lägre än -20°C) tillsammans med efterföljande tining och torkning av de frysta sedimenten ger en mycket god avvattningseffekt.
Luleå kommun har fått bidrag från Naturvårdsverket via länsstyrelsen i Norrbottens län för sanering av kvicksilverförorenade fibersediment utanför Karlshäll i Notviken i Lule älv. Aktuellt pilotförsök genomförs i anslutning till detta saneringsprojekt.
Den utrustning som ska provas består av en infrysningsenhet och en tining/torkningsenhet inbyggda i containers. Dessa dockas till varandra så att de muddermassor som ska avvattnas matas in i infrysningsenheten med hjälp av extern utrustning men matas vidare till torkningsenheten och ut från denna automatiskt. Enheterna dimensioneras så att upp till 20 ton per dygn kan behandlas.
Utgående från erfarenheterna från Oskarshamn kommer pilotförsöket med muddermassor från Notviken att kombineras med en enklare föravvattning i geotuber. Föravvattningen innebär att man får en tillräcklig torrsubstanshalt för att muddermassorna ska kunna lagras en tid. Lagringsmöjligheten innebär att slutavvattning med frystorkning kan dimensioneras med en lägre kapacitet än muddringen och processen därmed enklare optimeras för respektive steg.
Frystorkningsprocessen drivs med elektrisk energi men kostnaden för elenergi bedöms inte vara begränsande för metoden. Möjligen kan tillgången till effekt bli begränsande vid uppskalning för avvattning av stora volymer. En viktig faktor att klarlägga i pilotförsöket blir därför effektbehovet för att driva frystorkning i fullskala och utreda huruvida detta kan bli begränsande för möjligheterna att använda tekniken.
Rapport
