För att minska beroendet av traditionell muddring behövs nya, mer innovativa och hållbara metoder för att åtgärda förorenade sediment. Genom pilotprojekt kan nya tekniker testas i större skala och bidra till att minska spridningen av föroreningar och förbättra hanteringen av sedimentmassor. Flera finansiärer har bidragit till projekt som fokuserat på nya metoder eller test av nya metoder i fält, t.ex. Naturvårdsverket och SGIs program TUFFO.
I rapporten ”Behovsanalys och översikt av potentiellt nya åtgärdsmetoder för förorenade sediment sediment” kan du läsa mer om nya åtgärdsmetoder för sediment: https://www.renasediment.se/wp-content/uploads/2025-SGU-Structor-Rapport-Potentiella-atgardsmetoder.pdf
Naturvårdsverkets pilotprojektutlysningar:
Sundsvalls kommun ska tillsammans med SGI testa en obeprövad muddringsmetod i Sverige. Metoden används redan i andra länder med gott resultat och minskar risken för föroreningsspridning till omgivande vattenområden. Metoden går ut på att sugmuddra i en stor kammare som är placerad på botten. Allt vatten pumpas ut från kammaren, vilket gör att det kommer bli mindre vatten att hantera när massorna kommer upp på land. Metoden kommer testas på en fiberbank där det saknas lämpliga muddringsmetoder.
Projektet kommer att pågå 2025–2029.
SweBoat tillsammans med SGI och Envifix kommer att testa fem olika metoder med hög potential att minska spridningen av föroreningar från mark vid båtuppställningsplatser. Metoderna som ska testas är tänkta att användas in situ eller on site, och syftar till att
minska användningen av schakt och deponi och därmed möjliggöra en effektivare och mer hållbar masshantering
minska påverkan på yt- och grundvatten
öka åtgärdstakten.
Projektet kommer att pågå 2025–2029
Borås stad kommer testa tunnskiktsövertäckning (TST) med biokol som är en färdigutvecklad metod som har testats med goda resultat på labb. Den nyutvecklade metoden för att applicera biokol i sedimenten har verifierats i en småskalig pilotstudie i lakdammar. Inom ramen för ansökt pilotprojekt kommer utrustningen att anpassas för att även kunna applicera en bärare i form av Polonite tillsammans med det biokolet. Inga sediment tas upp genom muddring och behandling ex situ. Miljögifterna ligger kvar i sedimenten och binds till starkt sorberande material. Flera olika tester ska göras för att följa upp om metoden funkar och inte har någon negativa effekter på miljön.
Projektet kommer att pågå 2026-2030.
SGI och Sundsvall kommun ska testa olika stabiliseringsmetoder och återvinningsmetod för fibersediment som muddras upp från fiberbankar. Eftersom föroreningen befinner sig under vatten är det generellt svårt att åtgärda förorenade sediment. Fiberbankar är särskilt utmanande på grund av hög vattenhalt, låg stabilitet, gasutveckling mm. Det saknas idag systematiska studier i pilotskala av stabilisering och återvinning av fibersediment. Det saknas också jämförelser mellan olika förbehandlingsmetoder. Tester som återvinning som konstruktions- och växtetableringsmaterial med möjlighet till ytterligare fytostabilisering efter stabilisering i biokolstillverkning och kompostering kommer testas.
Projektet kommer att pågå 2026-2030.
Tuffo – Teknikutveckling och forskning om förorenade områden:
Syftet med projektet är att undersöka om en biokol baserad täckning effektivt kan hindra transport av
flamskyddsmedel från förorenat sediment. En tunn täckning är 5-10 cm och innehåller ett reaktivt
material (t.ex. biokol) som fastlägger föroreningar och minskar föroreningstransport från sediment till
vatten. En ”klassik” täckning är ofta 0,5 meter eller mer. När täckningsmaterial finns i överskott, ofta i
samband med muddring, kan tjockare täckning anläggas som ett sätt att göras sig kvitt
muddermassorna. Projektet består av en laboratoriestudie där olika material undersökts och dosering
för en effektiv täckning tas fram. En fältstudie utformas och utförs utanför Rönnskär, i Skellefteå, där
en mindre yta täcks enligt det framtagna receptet och täckningens effektivitet mäts under verkliga
förhållanden, med fluxkammare. Projektet startar under oktober 2023 med en kartläggning av
området där försöket planeras och ett försöksområde väljs ut. Material provtas för laboratorieförsöket
som pågår till sommaren 2024. Fältförsöket utförs under sommaren 2024 och utvärderas under
sommaren 2025. Resultaten från laboratorie- och fältundersökningarna utvärderas under vintern
2025 och projektet slutrapporteras under våren 2026.
Läs mer om pilotprojekten inom RUFS här.
Målet med projektet var att visa att en tunn täckning av biokol/betonit effektivt kan hindra diffusion av Hg, metyl-Hg och PAH från bottensediment till vattenmassan, samtidigt som det låser kol och därmed är en klimatåtgärd.
Luleå tekniska universitet och Norges Geotekniska Institut (NGI) och Norges Miljø og Biovitenskapelige Universitet (NMBU)
Projektledare: Christian Maurice, LTU
Lokalisering: Burefjärden, Skellefteå kommun, samt laboratorium
Målsättningen med projektet var att utveckla ekonomiskt och ekologiskt hållbara lösningar för problematiken kring massaindustrins historiska utsläpp av giftigt fibermaterial. Projektets mål är att i pilotskala testa och utveckla såväl åtgärds- som omhändertagandemetoder av förorenat fiberbanksmaterial. Fokus ligger på metodutveckling för att ta upp fiberbanksmaterial på land utan att föroreningar sprids till omgivande miljö samt att med hjälp av termokemiska metoder avgifta materialet. De termokemiska metoderna förväntas kunna bryta ner organiska miljögifter och avlägsna giftiga grundämnen samtidigt som kommersialiserbara produkter erhålls
Projektledare: Henrik Haller, Mittuniversitetet
Lokalisering: Hallstanäs och Svanö i Kramforsfjärden samt laboratorium
Syftet med detta projekt var att utveckla en ny metod i laboratorieskala baserad på fotoelektrokatalytisk nedbrytning av tennorganiska föroreningar (OTC), polycykliska aromatiska kolväten (PAH), polyklorerade bifenyler (PCB) kombinerat med elektrolys för metallåtervinning av förorenade sediment
Projektledare: Ann-Margret Strömwall, Chalmers tekniska högskola
Lokalisering: Laboratorium
Syftet är att undersöka om frystorkningstekniken är en tillräckligt effektiv avvattningsmetod för att avvattnade fibersediment ska kunna omhändertas i en anläggning för termisk behandling, varmed deponeringsbehovet minimeras till den rökgasreningsrest som avskiljs vid behandlingen. Ett ytterligare syfte är att undersöka om metoden är ekonomiskt intressant från ett övergripande perspektiv, där hänsyn tas inte bara till kostnader för avvattningssteget utan även till kostnader för efterföljande omhändertagande av muddermassor.
Målsättningen är att efter genomförda försök kunna presentera en optimerad avvattningsprocess som är tekniskt genomförbar, ekonomiskt tilltalande och fördelaktig med hänsyn till miljö-, klimat- och resurshushållningsaspekter.
Projektledare: Marianne Kallin, Luleå kommun och Johan Hörnsten, Golder Associates AB
Lokalisering: Notviken, Lule älv
Tuffo – Teknikutveckling och forskning om förorenade områden:
Projektets övergripande mål är att generera ny kunskap om en nyutvecklad saneringsmetod in situ för förorenade sediment, Sorbent Polymer Extraction and Remediation System (SPEARS), urspungligen framtagen av forskare vid NASA:s Kennedy Space Center. Om projektet slår väl ut finns potential för att få fram en ny åtgärdsmetod för sediment i Sverige och implementering av SPEARS i stor skala i Norden.
Projektgruppen består förutom docent Stina Jansson av professor Mats Tysklind, Dr. Lisa Lundin, professor Erik Björn och Dr. Christine Gallampois, alla vid Kemiska institutionen, och representanter från Sveriges geologiska undersökning (SGU), miljökonsultföretaget Sweco, Mora kommun, samt teknikleverantörerna ecoSPEARS och ENRES.
4 014 000 kronor, Umeå Universitet.
Projektperiod: 2020.09.01-2023.08.31
Målet med projektet är att vidareutveckla en saneringsmetod kallad tunnskiktstäckning med reaktiv sorbent, för användning i Östersjön. Metoden innebär att man täcker förorenade sedimentet med ett tunt lager lera tillsammans med en reaktiv sorbent, s.k. filtermaterial. Sorbenten binder miljögifter och förhindrar dessa från att påverka sedimentlevande organismer och hindrar läckage till vattnet.
Projektledare – Jonas Gunnarsson, Stockholms universitet.
Syftet med projektet FIB-GREEN är att utvärdera om hydrotermisk karbonisering i kombination med våtoxidation av det separerade vattnet kan användas för att omvandla förorenat fibermaterial från fiberbankar till hydrokol på ett effektivt och säkert sätt. Projektet leds av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och drivs i samverkan med en entreprenör samt forskare vid Uppsala universitet. Projektet är en förstudie och planeras pågå under ett år, mellan 2022 och 2023.
